Fick faktiskt "blodad tand" i fredags när vi fick en kort skidlektion i Vasaloppsspåret av systrarna Mörk på Sportkullan - tänk vad lite tips kan hjälpa! Men, man behöver ju träna också. Så blev det idag.
Strålande sol, -10 grader och underbara spår. Igen. Det börjar kännas lite tjatigt, men jag säger det igen; spåren runt Älvdalens Skidstadium är helt otroliga!
Det bästa är att man inte behöver trängas med andra utan kan åka i sin egen takt och bara njuta.
Idag försökte jag praktisera det jag lärde mig, vikten över från det ena benet till det andra, avsalppnade pendelrörelser med armarna, balansövningar mm. Faktiskt - jag tycker nog att det gick lite bättre.
Tack Sportkullan!
Min tidiga (ej så lyckade) "karriär" som skidåkare startade jag i första klass, 1969, på Torpskolan i Lerum utanför Göteborg. Fröken hette Vivan och var en mycket sportig "tant" (säkert inte över 30:). Fröken ville gärna ha ut oss på en massa aktivteter och skidor var en av dem.
Tilläggas bör att jag vid den tiden var lika bred som hög och hade problem med fötterna , jag var "ko-bent" (det heter säkert något mycket finare ord idag, men då hetter det att jag var ko-bent:)!
Ni ser det framför er? En liten rund "köttbulle" med två skidor på och där spetsarna korsas där fram.
Det gick inte så bra:)
När jag senare i livet träffade Vivan var det mycket riktigt detta hon kom ihåg och med ett leende kommenterade;
- Karin, det var du som hade lite svårt med skidåkningen - skidorna korsades när du skulle åka!
Tack för det.
Som sagt - övning ger nog lite färdighet. Idag kan jag ialla fall åka rakt fram - utan att skidorna korsar sig!
//Karin Hellström
ps. För er som vill ta del av de duktiga systrarna Mörk; på torsdagar har de ett träningspass, Kåjtum & Gludrum, på stadion i Älvdalen. Läs mer på http://www.sportkullan.se/
Strålande sol, -10 grader och underbara spår. Igen. Det börjar kännas lite tjatigt, men jag säger det igen; spåren runt Älvdalens Skidstadium är helt otroliga!
Det bästa är att man inte behöver trängas med andra utan kan åka i sin egen takt och bara njuta.
Idag försökte jag praktisera det jag lärde mig, vikten över från det ena benet till det andra, avsalppnade pendelrörelser med armarna, balansövningar mm. Faktiskt - jag tycker nog att det gick lite bättre.
Tack Sportkullan!
Tilläggas bör att jag vid den tiden var lika bred som hög och hade problem med fötterna , jag var "ko-bent" (det heter säkert något mycket finare ord idag, men då hetter det att jag var ko-bent:)!
Ni ser det framför er? En liten rund "köttbulle" med två skidor på och där spetsarna korsas där fram.
Det gick inte så bra:)
När jag senare i livet träffade Vivan var det mycket riktigt detta hon kom ihåg och med ett leende kommenterade;
- Karin, det var du som hade lite svårt med skidåkningen - skidorna korsades när du skulle åka!
Tack för det.
Som sagt - övning ger nog lite färdighet. Idag kan jag ialla fall åka rakt fram - utan att skidorna korsar sig!
//Karin Hellström
ps. För er som vill ta del av de duktiga systrarna Mörk; på torsdagar har de ett träningspass, Kåjtum & Gludrum, på stadion i Älvdalen. Läs mer på http://www.sportkullan.se/